Kenneln med spetskompetens​

Shiba

SHIBA av Elisabeth Novén Bäckström

​Är den på riktigt? Så tänkte jag första gången jag såg en shiba. Det var verkligen en perfekt liten varelse, precis som en leksakshund. Den hade en robust liten kropp, med mjuka tjocka framåtlutande öron, de kattliknande tassarna, den mjuka vackra pälsen och så de sneda mörka intensiva ögonen.

​Visst finns det många vackra hundar, men för mig finns ingen annan ras som kan beröra på det sätt som en shibas uppenbarelse gör.

I Japan anses shíban vara en av de äldsta hundraserna. Shiban är en av japans nationalmonument. Shiba som ord användes förr i tiden i Japan om någonting som varlitet. Japanerna är mycket stolta över sina inhemska raser. Den första rasen som utsågs till nationalmonument var akita år 1931. 1936 var det shibans tur. Detta gjorde man för att bevara de japanska raserna. 1928 startade japanska hunduppfödare en förening som fyra år senare registrerades som Nihon Ken Hozonkai ”Nippo”. Nippo ska jobba för att bevara de inhemska raserna ex akita, shiba, kai, hokkaidi och shikoku. Jag har själv varit inbjuden av Japans kennelklubb (JKC) för att prata om bevarandet av den japanska akitan, vilket är ett stort engagemang från japansk sida. På min resa var det delegater från 19 olika länder som fick tillbringa 10 dagar tillsammans med varandra och uppfödare/rasfolk från Japan.

​Det var en fantastisk resa som gav kontakter, kunskap och upplevelser. Mindre positivt var de shibor jag fann till försäljning på varuhusens djuravdelningar. Det känns skönt att vi inte har det så i Sverige.

Under första världskriget försvann många shibor i Japan. Av förklarliga skäl var det inte många som sysslade med hunduppfödning. Efter kriget var avelsbasen starkt minimerad. Nästa stora kris inträffade 1959-1960 när en epedemi av valpsjuka drabbade Japan.

JKC bildades 1949 och är medlem i FCI (Fédération Cynologique Internationale) precis som SKK (Svenska kennelklubben). I Japan är det framförallt Nippo utställningarna som har många shibor anmälda. Även JKC anordnar utställningar men med ett lägre deltagarantal än på Nippo utställningarna. Vid exteriör bedömning i Japan läggs stor vikt vid den mentala utstrålningen. En shiba ska utstråla värdighet och dådkraft. Detta är mycket viktigt. Här kommer ett utdrag ur RAS (rasspecifika avelsstrategier för shiba) hämtat från rasklubben Shiba No Kai´s hemsida:

Det första är Kan-I– som är den viktigaste och kan beskrivas med ”kihaku” (stark själ). Kihaku syns hos hunden som en kombination av djärvhet, lugn och i attityden av att aldrig vilja ge upp. En hund med ”kihaku” är modig, orädd, stark, majestätisk. Hunden ska uttrycka shibans helt egna definition på värdighet.

Det andra är Ryosei– varmed menas lojal, lydig, med tillit, anknytning och partnerskap till sin ägare samt med en kapacitet att agera snabbt på sin förares kommando. Hunden ska ge ett intryck av att vara enkel i sin framtoning, men också av att vara intelligent och alert.

Det tredje är Soboku– varmed menas naturlig skönhet. Shiban ska spegla raffinerad enkelhet och sober elegans. Detta ska inte förväxlas med ”söt”. Korrekt färg och god urajiro betyder oerhört mycket för att ge rätt ”soboku”. Med urajiro menas att delar av ansiktet ska ha ljusare/vita tecken, d v s på hakan, nospartiets sidor, kinder samt på halsen. Vit/ljus färgteckning ska även finnas på de delar av hunden ”där solen inte kommer åt att skina”, d v s magen, baksidan på svans, lår och framben.

För att ge en korrekt shiba, måste alla dessa tre delar finnas med En modig, majestätisk hund, med stor inre styrka, kombinerad med en obrottslig lojalitet och tillit till sin ägare. Till utseendet ska den ha en enkel, raffinerad elegans. Viktigt är att shiban uttrycker inre kvaliteter som koncentration, intelligens och absolut närvaro. Detta ska speglas i shibans uppträdande och hållning, men framför allt i dess blick. Ögonens uttryck anses därför som det allra viktigaste på en shiba.

Japanerna via Nippo-organisationen värdesätter en shibas rätta mentalitet så högt, att man tveklöst sätter en exteriört något sämre hund före en hund med bättre exteriör, om man uppfattar att den har den för rasen rätta mentaliteten.

För den som ska importera en Nipporegistrerad shiba så måste hunden först föras över till JKC för att det ska vara möjligt att exportera den till annat land inom FCI-organisationen.

Shiban har sitt ursprung som jakthund på fågel och annat småvilt. Shiban jagade i svårframkomlig terräng i bergstrakterna vid japanska havet. Det ställde stora krav på en fysiskt stark och smidig hund. Jag har många gånger imponerats av just framkomligheten i skog och mark. För några år sedan hade jag häst och brukade då ha mina shibor med på ridturer. Det var inte minsta problem för shiban att hänga med i skogen.

Shiban kom till Sverige 1972, men det tog flera år för rasen att etablera sig på allvar. Rasklubben heter Shiba No Kai och den bildades 1983. Varje år anordnas en shibaspecial, en stor utställning, där man kan se cirka 100 shibor. Det anordnas också lydnadstävling och annan trevlig samvaro. Vi bjuder våra valpköpare på medlemskap i rasklubben under första året.

Idag är shiban i första hand en utmärkt familje- och sällskapshund. Rasen är mycket frisk och sund. Shiban lever länge och är ofta pigg upp till 15 års ålder. Visst måste man ibland åka till veterinären, men det brukar vara för vaccination, höftledsröntgen etc. Den lilla valpen är ofta rumsren redan när den lämnar uppfödaren. 

Jag har fött upp andra raser och kan verkligen säga att shiban är lätt att få rumsren. Shiban håller sig ren och fräsch. Ofta hör man uttrycket ”stor hund i litet format”. Jag tycker det passar bra in på shiban för man får mycket hund i liten fin förpackning.

En liten shibavalp har ofta väldigt höga tankar om sig själv och ser sig som navet i universum. Det är viktigt att visa valpen från början vem som bestämmer. Ger man shiban för lösa tyglar så kan den urarta till en egotrippad hund som tror att den alltid bestämmer. Det är mycket viktigt att uppfostra shiban med fast hand och konsekvens. Jag tror att många av dem som misslyckas har svårt att sätta gränser för den lilla bedårande shibavalpen. Shiban är ofta försiktig med sina tassar. Det är viktigt att tidigt klippa klor på valpen. Jag klipper klor varje vecka på mina valpar bara för träning. Om det inte finns något att klippa så tar jag på tassar och klor. En del shibor skriker i högan sky för att slippa undan. Då är det viktigt att det beteendet inte lyckas. Man fortsätter lugnt och klipper klorna.

Valpen lugnar sig efter ett par gånger och du har visat att detta är något ni ska göra under många år framöver utan protester.

Att ta några klor i taget skulle inte jag göra. Har jag bestämt mig för att klippa klor så gör jag det. Observera att våld och dressyr naturligtvis inte är samma sak. En bra flockledare inger förtroende. Den som förgriper sig på sin hund kommer aldrig att få förtroende hos sin shiba. Alltså:uppfostra era shibor med fast hand och mycket kärlek, lägg till lite humor och ni kommer att komma långt.

​​Jag har i mitt arbete dresserat många olika raser. Jag tycker inte shiban är den enklaste men absolut heller inte den svåraste i detta avseende. En shiba har ofta inte så stor flockkänsla/förighet som exempelvis en schäfer har. Det gör att man får använda lite mer fantasi i sin träning. De enklaste knepen kanske inte fungerar lika lätt som det hade gjort på en del andra raser. Jag brukar säga till mina valpköpare att om ambitionen är att tävla SM i bruks eller lydnad så skulle jag inte välja en shiba. Vill man däremot ha en lydig familjehund som man kan tävla med ibland så går det alldeles utmärkt. Vi har i Sverige fått fram flera duktiga shibor, både när det gäller lydnad, spår, sök, och agility. När det gäller inkallning så är det något som man bör lägga mycket tid på hos sin valp om man vill kunna ha den lös. Tidigare bodde jag mitt ute i urskogen och hade alltid mina hundar lösa. Jag vande den lilla valpen tidigt vid att gå lös och la ner en hel del tid på inkallning. Idag bor jag i ett villaområde nära en park med en stor hundrastgård. Jag går varje dag till rastgården och låter mina hundar springa där. Däremot har jag inte lagt ner så mycket jobb på inkallning så att jag kan garantera en lyckad inkallning i parken. Därför väljer jag platser där jag känner mig bekväm med att ha mina hundar lösa. Det är inget som säger att man MÅSTE kunna ha sin hund lös överallt. Däremot vill jag kunna ha mina hundar lösa på tomten utan att de försöker rymma om någon glömmer en grind. Därför lägger jag ner en del träning och mycket ledarskapsövningar för att visa att jag som flockledare bestämmer när vi ska passera grinden. För mig finns det tre ord som är extra viktiga när jag tränar hundar: konsekvens, kontakt och koncentration.

Shiban tillhör spetshundsgruppen som av många anses vara skälliga, detta gäller dock inte shiban. Den säger till om någon kommer, men står ej och skäller i onödan. Shiban fungerar alldeles utmärkt ihop med andra djur och barn. När mina barn har fått julklappar och shiborna har varit med har det verkligen sett ut som om intresset är lika stort hos shiborna som hos barnen när pappret åker av. Shiborna följer med nyfikenhet nya leksaker och går gärna med in på barnens rum för att se var de förvaras. Vi brukar skratta åt shibornas dagliga husesyn då de tar en tur runt i alla rum och studerar noggrant om det har dykt upp något nytt och kul. Shiborna är mycket lugna och behagliga inomhus.

När man får hem sin nya valp så bör hela familjen fundera igenom vilka regler som ska gälla. Vill vi ha hund i soffan, vill vi låta hunden vistas i hela hemmet, vilket förbudsord ska vi använda, ska vi ge godsaker från matbordet etc. Det är olika hur man vill ha det och det viktiga är att man inom familjen är konsekvent. Det skapar tydlighet för den lilla valpen.

Väljer ni en shiba kommer ni att få många roliga stunder. Shiban är nyfiken till sin läggning och hittar gärna på egna upptåg. Det är en majestätisk hund med mycket stolthet. Ni kommer också med stor sannolikhet att få en frisk, sund, glad, renlig, lättskött familjemedlem som dessutom är bedårande vacker att se på

Här följer rasstandarden för Shiba

​Enligt FCI ( FederationCynologiqueInternationale ) Standarden​

Ursprungsland:

​Japan

Användningsområde:

​Sällskapshund

FCI-Klassifikation:

​Grupp 5:(Spetsar och spetslika hundar av urhundstyp)

Ej arbetsprov

Helhetsintryck:

​Shiba skall vara liten, proportionerlig, starkt byggd och muskulös med god benstomme. Rörelserna skall vara snabba, fria och vackra. Viktiga måttförhållanden: Förhållandet mankhöjd/kroppslängd skall vara 10:11.

Färg:

​Röd, sesam, black and tan

Rasklubb:

​Den officiella rasklubben heter Shiba-No-Kai.

Rasklubben ordnar medlemsträffar, utställningar med mera.
Klubbens tidning heter Shiban och utkommer med fyra nummer per år.

Allmänt:

​Shiba är en ursprunglig, inhemsk, japansk ras. Ordet "shiba" antyder ursprungligen någonting litet - en liten hund. Shiban kommer ursprungligen från bergstrakterna vid Japanska havet, där den användes till jakt på småvilt och fågel. Smärre variationer kunde noteras inom rasen beroende på ursprungstrakt. När engelska settrar och pointrar importerades från England under perioden 1868-l912 blev jakt en sport i Japan. Korsning mellan shiba och engelska hundar blev vanlig och den renrasiga shiban blev under perioden 1912-1926 ytterst sällsynt i ursprungsområdena. Jägare och yrkesfolk engagerade sig från 1928 i uppgiften att bevara den renrasiga shiban och enades om utformningen av rasstandarden l934. År 1937 utnämndes shiba till officiell japansk ras.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Skygghet
Avsaknad av könsprägel
Felaktigt bett (över- och underbett)
Betydande avsaknad av tänder

DISKVALIFICERANDE FEL:
1) Öron som inte är ståndöron
2) Hängande eller kort svans.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Adress

Novens Kennel

Vellinge Väster Byaväg 113

235 91 Vellinge

Kontaktinformation
Tel.: +46(0)707523989
E-mail: info@novens-kennel.com